Hemska, hatade, jävla ångest
Till min hemska, hatade, jävla ångest. Du fortsätter att visa dig hos mig fastän jag har sagt ifrån. Min kropp orkar inte veta av dig mer. Du knackar på utan förvarning, stormar in och tar all min energi som jag äger. Om jag hade haft krafter nog hade jag slängt ut dig innan du ens hunnit knacka på. Jag är inte där än. Jag vet inte om jag kommer vara där imorgon heller. Jag kanske inte kan slänga ut dig förän om ett år eller tre. Det är nästan det jobbigaste. Att jag inte vet när du kommer försvinna. Eller ens om.
Du förstör mina dagar. Du förstör min vardag och du förstör mitt liv som jag endast har ett utav. Låt mig vara! Du förstör mina dagar på jobbet, mina dagar hemma, mina helger och min ensamtid. Du förstör precis allt. Lättast vore om jag kunde säga åt dig att inte hälsa på idag. Inte någon annan dag heller för den delen. Du är inte välkommen! Jag har inte bett dig att komma hit och ändå dyker du upp när jag minst anar det. Jag kommer aldrig att bli bekant med dig och jag kommer definitivt aldrig att bli din bästa vän, min hemska, hatade, jävla ångest. Det är du inte värd!